NÄR JAG NU NÅS AV BUDET att operasångaren Erik Saedén har avlidit i en ålder av 85 år – han var född den 3 september 1924 – kommer jag osökt att tänka på kvällarna med ruinspelen i Visby, som var mitt första möte med den eminente sångaren.
Upphovsmannen till Petrus De Dacia eller Visby Ruinspel var Friedrich Mehler (1896-1981), som redan 1924 började fundera på ett årligen återkommande sommarfestspel i S:t Nicolai ruin i Visby. Ett genomkomponerat sceniskt verk, särskilt skrivet för denna ruin. Först på hösten 1928 kunde han anse att det var möjligt att förverkliga sina planer, och på våren 1929 erbjöd sig dr Josef Lundahl att skriva en textbok. Hans förslag var att det skulle handla om den medeltida dominikanermunken gotlänningen Petrus de Dacia som hade verkat som prior i dominikankyrkan S:t Nicolaus, där han möjligen också ligger begravd.
Urpremiären ägde rum den 4 augusti 1929 på den friluftsscen som Mehler skapat i S:t Nicolai ruin. Tillsammans med sin fru Hildegard organiserade han de första framförandena av sitt musikskådespel. Makarna Mehler omarbetade och utökade så småningom textboken. Hildegard Mehler var också delaktig i spelens konstnärliga utveckling, bl.a. genom utformningen av spelstilen.
Med undantag av åren 1931, 1933 och 1940-1945 uppfördes verket årligen under sommamånaderna juli-augusti i S:t Nicolai ruin fram till år 1990.
Det var en fantastisk upplevelse att sitta några augustikvällar i den medeltida ruinen under en stjärnklar himmel och avnjuta detta utomordentliga sångspel, inte minst beroende på att Erik Saedén gjorde en ledande roll och fyllde ruinen med sin välljudande basbaryton.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar